Om kulan inte tagit kål på King
Författaren av denna text utanför Kings födelsehem
Ett fiktivt samtal på Martin Luther King-dagen den 18 januari 2010 på Hellidens folkhögskola i Tidaholm. Klaus Engell-Nielsen frågade ut ”Martin Luther King” som spelades av Martin Smedjeback.
Martin Luther King gick tragiskt nog en alltför tidig död tillmötes. När han mördades 1968 hade han endast uppnått en ålder av 39 år. Det finns en litterär genre som kallas kontrafaktisk historia eller alternativhistoria, där man föreställer sig att historien tog en annan vändning än vad den gjorde. Jag tänkte att vi skulle göra ett sådant tankeexperiment idag och föreställa oss att King överlevde det mordförsök som gjordes på honom den 4 april 1968 och tänka oss att han fortfarande lever idag. Den 15 januari 2010 skulle han då ha fyllt 81 år.
Klaus: Dr. Martin Luther King, det är en ära för oss att ha dig här idag på Hellidens folkhögskola! Att du tog dig tid på självaste King-dagen att komma hit är ju fantastiskt. Skulle du vilja berätta lite om ditt liv för oss?
King: Vill ni verkligen höra om det? Idag verkar det som om de flesta är mer intresserade av att höra om Tiger Woods otrohet än tillämpningen av ickevåld.
Klaus: Jag skulle i alla fall gärna höra om ditt liv och jag tror att resten av oss här också skulle vilja det. Vill du börja med att berätta hur det var att växa upp i USA när du var barn.
King: Jag föddes och växte upp i Atlanta i svart medelklass. Jag hade en kärleksfull familj och vi bodde i ett fint hus. Jag var så liten när jag föddes att jag sov i en byrålåda de första veckorna av mitt liv. När jag var tre år fick jag en vit lekkamrat, men när vi blev sex år gamla så sa min kompis pappa att vi inte kunde leka längre för att jag var svart och han var vit. Jag minns att jag blev helt chockad av detta. Jag hade levt i en skyddad värld fram till dess och inte sett rasismen.
Klaus: Hur förändrade denna upplevelse dig?
King: Jag beslutade mig för att hata alla vita. Mina föräldrar brukade säga att det var vår plikt som kristna att älska också de vita, men hur kunde jag? När jag började högstadiet åkte jag buss till andra sidan staden. Vi svarta var tvungna att sitta längst bak. Oh, vad jag hatade att behöva gå längst bak. Jag sa till mig själv att "någon gång ska jag sätta min kropp där mina tankar är”.
Martin Luther King gick tragiskt nog en alltför tidig död tillmötes. När han mördades 1968 hade han endast uppnått en ålder av 39 år. Det finns en litterär genre som kallas kontrafaktisk historia eller alternativhistoria, där man föreställer sig att historien tog en annan vändning än vad den gjorde. Jag tänkte att vi skulle göra ett sådant tankeexperiment idag och föreställa oss att King överlevde det mordförsök som gjordes på honom den 4 april 1968 och tänka oss att han fortfarande lever idag. Den 15 januari 2010 skulle han då ha fyllt 81 år.
Klaus: Dr. Martin Luther King, det är en ära för oss att ha dig här idag på Hellidens folkhögskola! Att du tog dig tid på självaste King-dagen att komma hit är ju fantastiskt. Skulle du vilja berätta lite om ditt liv för oss?
King: Vill ni verkligen höra om det? Idag verkar det som om de flesta är mer intresserade av att höra om Tiger Woods otrohet än tillämpningen av ickevåld.
Klaus: Jag skulle i alla fall gärna höra om ditt liv och jag tror att resten av oss här också skulle vilja det. Vill du börja med att berätta hur det var att växa upp i USA när du var barn.
King: Jag föddes och växte upp i Atlanta i svart medelklass. Jag hade en kärleksfull familj och vi bodde i ett fint hus. Jag var så liten när jag föddes att jag sov i en byrålåda de första veckorna av mitt liv. När jag var tre år fick jag en vit lekkamrat, men när vi blev sex år gamla så sa min kompis pappa att vi inte kunde leka längre för att jag var svart och han var vit. Jag minns att jag blev helt chockad av detta. Jag hade levt i en skyddad värld fram till dess och inte sett rasismen.
Klaus: Hur förändrade denna upplevelse dig?
King: Jag beslutade mig för att hata alla vita. Mina föräldrar brukade säga att det var vår plikt som kristna att älska också de vita, men hur kunde jag? När jag började högstadiet åkte jag buss till andra sidan staden. Vi svarta var tvungna att sitta längst bak. Oh, vad jag hatade att behöva gå längst bak. Jag sa till mig själv att "någon gång ska jag sätta min kropp där mina tankar är”.
King med sin favorit inramad på väggen
Klaus: Jag har förstått att du inte behöll detta hat för de vita. När började det förändras?
King: Jag tror att det var när jag började högskolan. Där blev jag vänner med många vita. Jag upptäckte att flera av dem också var emot segregationen som fanns mellan svarta och vita. Men som ung student var jag ändå övertygad om att det enda som skulle ha befria de svarta från förtrycket i vårt land var ett väpnat uppror.
Klaus: Är det sant?! Jag trodde att du var ickevåldslig från födseln. När fick du smak för ickevåld?
King: Jag glömmer det aldrig. Det var på en föreläsning av en professor som precis hade varit i Indien. Han hade där lyssnat på Mohandas Gandhi. Jag kände inte till denna Gandhi särskilt väl innan men tänkte att det kanske kunde vara allmänbildade att gå på denna föreläsning.
Föreläsningen om denna taniga lilla man ”really blew my mind” som vi säger i staterna. Jag blev helt tagen. Jag trodde att ickevåld endast fungerade individ till individ. Jag var övertygad om kärlekens kraft mellan människor på denna nivå, såsom Jesus lärde oss att älska vår nästa. Men här kom Gandhi och sa att det samma gällde på samhällsnivå. Att man genom ickevåld kan förändra hela samhällen, hela nationer. Det hade jag aldrig trott.
Gandhi snackade inte bara utan visade det också. Genom massiva ickevåldsaktioner befriade han tillsammans med hundratusentals av hans landsmän sitt land som led under ockupation av Storbritanniens, dåtidens stormakt. Den kvällen, då jag hörde om Gandhi, gick jag och köpte ett halvdussin böcker om honom.
Klaus: Och sen dess har du varit ickvåldslig!?
King: Åh nej, så lätt gick det inte. Även om jag fick tron på att vi kunde vinna över den statliga rasismen genom ickevåldsaktioner, så försvann inte min tro på våldet helt och hållet. När jag blev en av ledarna för medborgarrättsrörelsen så fick jag många dödshot mot mig och min familj. I början tänkte jag att även om jag skrev under på ickevåld så hade jag ändå minsann rätt att försvara mig med vapen. Så jag hade beväpnade livvakter i mitt hem och jag köpte också ett skjutvapen till mig själv.
Klaus: Använde du dessa vapen någon gång?
King: Nä, som tur var! Men jag klarade inte av att leva med detta hyckleri särskilt länge. Att försöka övertyga människor om att använda ickevåld, när jag i mitt hem var redo att skjuta någon, det gick ju inte. Ju mer jag lärde mig om ickevåld, ju mer uppenbart blev detta för mig. Jag var tvungen att göra ett val; våld eller ickevåld. Jag valde ickevåld och gjorde av mig med alla vapnen i mitt liv.
King: Jag tror att det var när jag började högskolan. Där blev jag vänner med många vita. Jag upptäckte att flera av dem också var emot segregationen som fanns mellan svarta och vita. Men som ung student var jag ändå övertygad om att det enda som skulle ha befria de svarta från förtrycket i vårt land var ett väpnat uppror.
Klaus: Är det sant?! Jag trodde att du var ickevåldslig från födseln. När fick du smak för ickevåld?
King: Jag glömmer det aldrig. Det var på en föreläsning av en professor som precis hade varit i Indien. Han hade där lyssnat på Mohandas Gandhi. Jag kände inte till denna Gandhi särskilt väl innan men tänkte att det kanske kunde vara allmänbildade att gå på denna föreläsning.
Föreläsningen om denna taniga lilla man ”really blew my mind” som vi säger i staterna. Jag blev helt tagen. Jag trodde att ickevåld endast fungerade individ till individ. Jag var övertygad om kärlekens kraft mellan människor på denna nivå, såsom Jesus lärde oss att älska vår nästa. Men här kom Gandhi och sa att det samma gällde på samhällsnivå. Att man genom ickevåld kan förändra hela samhällen, hela nationer. Det hade jag aldrig trott.
Gandhi snackade inte bara utan visade det också. Genom massiva ickevåldsaktioner befriade han tillsammans med hundratusentals av hans landsmän sitt land som led under ockupation av Storbritanniens, dåtidens stormakt. Den kvällen, då jag hörde om Gandhi, gick jag och köpte ett halvdussin böcker om honom.
Klaus: Och sen dess har du varit ickvåldslig!?
King: Åh nej, så lätt gick det inte. Även om jag fick tron på att vi kunde vinna över den statliga rasismen genom ickevåldsaktioner, så försvann inte min tro på våldet helt och hållet. När jag blev en av ledarna för medborgarrättsrörelsen så fick jag många dödshot mot mig och min familj. I början tänkte jag att även om jag skrev under på ickevåld så hade jag ändå minsann rätt att försvara mig med vapen. Så jag hade beväpnade livvakter i mitt hem och jag köpte också ett skjutvapen till mig själv.
Klaus: Använde du dessa vapen någon gång?
King: Nä, som tur var! Men jag klarade inte av att leva med detta hyckleri särskilt länge. Att försöka övertyga människor om att använda ickevåld, när jag i mitt hem var redo att skjuta någon, det gick ju inte. Ju mer jag lärde mig om ickevåld, ju mer uppenbart blev detta för mig. Jag var tvungen att göra ett val; våld eller ickevåld. Jag valde ickevåld och gjorde av mig med alla vapnen i mitt liv.
I have a dream talet 1963 i Washington DC
Klaus: Du är ju en sån fantastisk talare! Skulle du inte kunna läsa något ur I have a dream-talet som du höll i Washington DC 1963?
King: Visst, kan jag göra det om ni vill.
”Jag har en dröm! Jag säger er, mina vänner, att jag trots dagens och morgondagens svårigheter har en dröm. Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen om att denna nation en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde.
Jag har en dröm om att en dag före detta slavar och slavägare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Georgias röda berg. Jag har en dröm om att en dag, till och med staten Mississippi, en stat som försmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa. Jag har en dröm om att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation, där de inte bedöms efter färgen på sin hud utan efter måttet på sin karaktär.”
King: Visst, kan jag göra det om ni vill.
”Jag har en dröm! Jag säger er, mina vänner, att jag trots dagens och morgondagens svårigheter har en dröm. Det är en dröm med djupa rötter i den amerikanska drömmen om att denna nation en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde.
Jag har en dröm om att en dag före detta slavar och slavägare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Georgias röda berg. Jag har en dröm om att en dag, till och med staten Mississippi, en stat som försmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa. Jag har en dröm om att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation, där de inte bedöms efter färgen på sin hud utan efter måttet på sin karaktär.”
Polishundar attackerar demonstrerande i Birmingham 1963
Klaus: Tack för det Dr. King. Fantastiskt tal. Var detta höjdpunkten i ditt liv?
King: Marchen mot Washington med hundratusentals människor där jag höll mitt tal, betydde mycket för mig men det var inte höjdpunkten. Jag är smickrad över att du och andra gillar mina tal, men vet ni vad, jag blir lite ledsen när människor endast tänker på mig som en talare. Det var inte talen som bekämpade de rasistiska lagarna i USA. Det var ickevåldsaktionerna. När jag dör hoppas jag att jag främst ska bli ihågkommen som en ickevåldsaktivist och inte som en talare. Världen har många fina talare, men vad världen behöver är fler ickevåldsaktivister. Om jag skulle välja en höjdpunkt i mitt liv skulle det vara när jag satt i en fängelsecell i Birmingham 1963.
Klaus: Var din höjdpunkt när du satt i fängelse? Kan inte varit så kul! Och hur kunde du nå folket därifrån?
King: Det var Gandhi som lärde mig att ibland kan en person verka för mer positiv samhällsförändring i en ensam fängelsecell än när han eller hon står och talar inför hundratusentals människor. Det kan låta konstigt, men så är ickevåldet ibland. Det är en dynamisk och ibland förunderlig kraft.
Klaus: Hur kom det sig att du satt i fängelset i Birmingham?
King: Kampanjen i Birmingham 1963 var kanske det ultimata testet på om ickevåld kunde fungera mot de rasistiska lagarna i vårt land på den tiden. Många vita hade bombat svarta kyrkor och hemmen hos flera av de lokala medborgarrättsledarna. Det var den mest segregerade staden i hela landet och de vita politikerna svor att så skulle det fortsätta vara. Det skulle bli den tuffaste kampen någonsin men om vi skulle vinna den kunde det betyda slutet på förtrycket av svarta i hela landet. Vi demonstrerade, vi gjorde sit-ins på restauranger och bibliotek, och för allt blev vi kastade i fängelse. Under ett tillfälle var vi mer än 2500 fängslade samtidigt, endast för att vi fredligt demonstrerade.
King: Marchen mot Washington med hundratusentals människor där jag höll mitt tal, betydde mycket för mig men det var inte höjdpunkten. Jag är smickrad över att du och andra gillar mina tal, men vet ni vad, jag blir lite ledsen när människor endast tänker på mig som en talare. Det var inte talen som bekämpade de rasistiska lagarna i USA. Det var ickevåldsaktionerna. När jag dör hoppas jag att jag främst ska bli ihågkommen som en ickevåldsaktivist och inte som en talare. Världen har många fina talare, men vad världen behöver är fler ickevåldsaktivister. Om jag skulle välja en höjdpunkt i mitt liv skulle det vara när jag satt i en fängelsecell i Birmingham 1963.
Klaus: Var din höjdpunkt när du satt i fängelse? Kan inte varit så kul! Och hur kunde du nå folket därifrån?
King: Det var Gandhi som lärde mig att ibland kan en person verka för mer positiv samhällsförändring i en ensam fängelsecell än när han eller hon står och talar inför hundratusentals människor. Det kan låta konstigt, men så är ickevåldet ibland. Det är en dynamisk och ibland förunderlig kraft.
Klaus: Hur kom det sig att du satt i fängelset i Birmingham?
King: Kampanjen i Birmingham 1963 var kanske det ultimata testet på om ickevåld kunde fungera mot de rasistiska lagarna i vårt land på den tiden. Många vita hade bombat svarta kyrkor och hemmen hos flera av de lokala medborgarrättsledarna. Det var den mest segregerade staden i hela landet och de vita politikerna svor att så skulle det fortsätta vara. Det skulle bli den tuffaste kampen någonsin men om vi skulle vinna den kunde det betyda slutet på förtrycket av svarta i hela landet. Vi demonstrerade, vi gjorde sit-ins på restauranger och bibliotek, och för allt blev vi kastade i fängelse. Under ett tillfälle var vi mer än 2500 fängslade samtidigt, endast för att vi fredligt demonstrerade.
King arresteras
Klaus: Men vad var det i fängelset i Birmingham som gjorde det till din höjdpunkt?
King: Det var morgonen efter att jag hade blivit satt i isoleringscell. Det var någon som sköt in en tidning till mig. Där fanns en annons med åtta religiösa företrädare från olika religioner som kritiserade vår ickevåldskampanj i Birmingham. De skrev att vi i medborgarrättsrörelsen inte borde demonstrera. Vi borde inte bryta mot lagen. Så gjorde bara extremister och anarkister. Jag blev arg och besviken på bristen av stöd från dessa viktiga lokala ledare. Men vad de skrev fick mig att tänka till och för detta var jag tacksam. På bitar av en dagstidning skrev jag ett svar på deras annons. Det blev känt som "Brev från fängelset i Birmingham." Bland annat skrev jag så här:
"Fastän jag inledningsvis var besviken över att klassas som extremist, ingav den benämningen mig emellertid så småningom en viss tillfredsställelse när jag tänkte vidare på saken. Var inte Jesus en kärlekens extremist: "Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er och be för dem som ondskefullt utnyttjar och förföljer er." Var inte Amos en rättvisans extremist: "Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!" Frågan är alltså inte om vi skall vara extremister, utan vad för slags extremister vi skall vara. Kommer vi att vara kärleken eller hatets extremister? Kanhända Södern, nationen och världen står i behov av kreativa extremister." Så skrev jag den gången och jag tror att behovet är stort än idag.
King: Det var morgonen efter att jag hade blivit satt i isoleringscell. Det var någon som sköt in en tidning till mig. Där fanns en annons med åtta religiösa företrädare från olika religioner som kritiserade vår ickevåldskampanj i Birmingham. De skrev att vi i medborgarrättsrörelsen inte borde demonstrera. Vi borde inte bryta mot lagen. Så gjorde bara extremister och anarkister. Jag blev arg och besviken på bristen av stöd från dessa viktiga lokala ledare. Men vad de skrev fick mig att tänka till och för detta var jag tacksam. På bitar av en dagstidning skrev jag ett svar på deras annons. Det blev känt som "Brev från fängelset i Birmingham." Bland annat skrev jag så här:
"Fastän jag inledningsvis var besviken över att klassas som extremist, ingav den benämningen mig emellertid så småningom en viss tillfredsställelse när jag tänkte vidare på saken. Var inte Jesus en kärlekens extremist: "Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör väl mot dem som hatar er och be för dem som ondskefullt utnyttjar och förföljer er." Var inte Amos en rättvisans extremist: "Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!" Frågan är alltså inte om vi skall vara extremister, utan vad för slags extremister vi skall vara. Kommer vi att vara kärleken eller hatets extremister? Kanhända Södern, nationen och världen står i behov av kreativa extremister." Så skrev jag den gången och jag tror att behovet är stort än idag.
Disarm Now plowshares 2009
Klaus: Idag hyllas du som en hjälte och en ansvarstagande ledare. Du ses inte som någon extremist.
King: Visst är det intressant! En handling som en gång sågs som extrem ses idag som naturlig och mogen. Detta bör vi tänka på om vi idag skulle döma ut något som allt för extremt eller anarkistiskt. Kanske även detta i framtiden kommer att framstå som det rätta.
Klaus: Du gjorde något ganska extremt nyligen, gjorde du inte det? Du var med i en plogbillsaktion, där ert mål var att avrusta kärnvapen med hammare. Stämmer inte det?
King: Jo, det stämmer. Vi kallar vår grupp Disarm Now plowshares, Avrusta nu plogbillar. Det var jag och fem andra pensionärer, från 60 till 83 år gamla. Vi gick in på en militärbas i Washington State i nordvästra USA. Det är den bas som har allra mest kärnvapen i hela USA. Det var i november förra året vi tog oss in här för att avrusta. Men vi blev gripna innan vi hann fram till massförstörelsevapnen.
Klaus: Att hamra på kärnvapen – det måste väl ändå ses som extremistiskt oavsett vilken tid det görs i!
King: Förr i tiden tyckte jag också att förstörelse av egendom var att gå för långt, men jag har ändrat mig när det gäller avrustning av vapen. Krig är en så destruktiv mänsklig aktivitet att vi måste göra allt inom ickevåldets ramar för att stoppa det. Speciellt angående kärnvapnen som hotar att släcka allt mänskligt liv. I framtiden när vi har lyckats att avskaffa kriget tror jag att avrustningsaktioner blir erkända och kanske till och med hyllade av folket.
King: Visst är det intressant! En handling som en gång sågs som extrem ses idag som naturlig och mogen. Detta bör vi tänka på om vi idag skulle döma ut något som allt för extremt eller anarkistiskt. Kanske även detta i framtiden kommer att framstå som det rätta.
Klaus: Du gjorde något ganska extremt nyligen, gjorde du inte det? Du var med i en plogbillsaktion, där ert mål var att avrusta kärnvapen med hammare. Stämmer inte det?
King: Jo, det stämmer. Vi kallar vår grupp Disarm Now plowshares, Avrusta nu plogbillar. Det var jag och fem andra pensionärer, från 60 till 83 år gamla. Vi gick in på en militärbas i Washington State i nordvästra USA. Det är den bas som har allra mest kärnvapen i hela USA. Det var i november förra året vi tog oss in här för att avrusta. Men vi blev gripna innan vi hann fram till massförstörelsevapnen.
Klaus: Att hamra på kärnvapen – det måste väl ändå ses som extremistiskt oavsett vilken tid det görs i!
King: Förr i tiden tyckte jag också att förstörelse av egendom var att gå för långt, men jag har ändrat mig när det gäller avrustning av vapen. Krig är en så destruktiv mänsklig aktivitet att vi måste göra allt inom ickevåldets ramar för att stoppa det. Speciellt angående kärnvapnen som hotar att släcka allt mänskligt liv. I framtiden när vi har lyckats att avskaffa kriget tror jag att avrustningsaktioner blir erkända och kanske till och med hyllade av folket.
Vietnamkriget
Klaus: Du är ju mest känd för ditt arbete mot rasismen men du var också väldigt aktiv i kampen för fred och mot fattigdomen, redan på 1960-talet.
King: Det stämmer. Jag var tyst länge, allt för länge, när det gällde det fruktansvärda Vietnamkriget, men till slut kunde jag inget annat än att kritisera kriget offentligt. Vad jag sa i talet Bortom Vietnam 1967 gäller tyvärr fortfarande idag. Då sa jag: "Jag visste att USA aldrig skulle investera tillräckligt mycket pengar eller energi för situationen för de fattiga så länge äventyr som Vietnam fortsatte att ta nödvändiga medel och resurser som en demonisk destruktiv tratt. Så jag drogs mer och mer åt att se krig som en fiende till de fattiga och attackera det på detta sätt."
Vet du att det har aldrig satsas mer pengar på vapen och arméer än det görs idag 2010? Och ändå dör 30 000 människor varje dygn av fattigdom. 30 000! Det är 10 stycken 9/11 – varje dag.
King: Det stämmer. Jag var tyst länge, allt för länge, när det gällde det fruktansvärda Vietnamkriget, men till slut kunde jag inget annat än att kritisera kriget offentligt. Vad jag sa i talet Bortom Vietnam 1967 gäller tyvärr fortfarande idag. Då sa jag: "Jag visste att USA aldrig skulle investera tillräckligt mycket pengar eller energi för situationen för de fattiga så länge äventyr som Vietnam fortsatte att ta nödvändiga medel och resurser som en demonisk destruktiv tratt. Så jag drogs mer och mer åt att se krig som en fiende till de fattiga och attackera det på detta sätt."
Vet du att det har aldrig satsas mer pengar på vapen och arméer än det görs idag 2010? Och ändå dör 30 000 människor varje dygn av fattigdom. 30 000! Det är 10 stycken 9/11 – varje dag.
Skulle King givit Obama en high five?
Klaus: Men nu när Barack Obama har blivit president i USA är det väl annorlunda. Han verkar ha en helt annan agenda än sin föregångare George W Bush. Kommer det inte att bli fred med honom som president?
King: Låt mig börja med att säga att jag är tacksam över att i min livstid ha fått se en svart person bli president i USA. Det trodde jag faktiskt inte. Dessutom med ett sånt namn; Barack Hussein Obama. Vem kunde tro att en person med ett så ”unamerican name” kunde bli president?
Jag väntade mig inga mirakel från Obama men när jag hörde hans valtal som handlade om Change, förändring, då blev jag ändå hoppfull att USA kunde gå i en annan riktning.
Klaus: Och nu när han har varit president i nästan exakt ett år vad tycker du om hans politik?
King: Tonen är en annan i jämförelse med George Bush. Han uttrycker sig skickligare och med vänligare ord. Men de politiska handlingarna är fortfarande de samma. 1967 sa jag att USA är den största våldsverkaren i världen. Det har varit sant ända tills idag och Obama har inte gjort något för att ändra detta. Han har till och med ökat kostnaderna för den amerikanska armén och ökat vapenexporten. Han har sagt att han ska minska antalet soldater i Irak men öka dem i Afghanistan. Ett flyttande av soldater från ett ställe till ett annat leder inte till fred. Dessutom är det nästan farligare med en president som uttrycker sig med diplomatiska och sluga ord men som ändå krigar som aldrig förr. George Bush visste man i alla fall var man hade.
King: Låt mig börja med att säga att jag är tacksam över att i min livstid ha fått se en svart person bli president i USA. Det trodde jag faktiskt inte. Dessutom med ett sånt namn; Barack Hussein Obama. Vem kunde tro att en person med ett så ”unamerican name” kunde bli president?
Jag väntade mig inga mirakel från Obama men när jag hörde hans valtal som handlade om Change, förändring, då blev jag ändå hoppfull att USA kunde gå i en annan riktning.
Klaus: Och nu när han har varit president i nästan exakt ett år vad tycker du om hans politik?
King: Tonen är en annan i jämförelse med George Bush. Han uttrycker sig skickligare och med vänligare ord. Men de politiska handlingarna är fortfarande de samma. 1967 sa jag att USA är den största våldsverkaren i världen. Det har varit sant ända tills idag och Obama har inte gjort något för att ändra detta. Han har till och med ökat kostnaderna för den amerikanska armén och ökat vapenexporten. Han har sagt att han ska minska antalet soldater i Irak men öka dem i Afghanistan. Ett flyttande av soldater från ett ställe till ett annat leder inte till fred. Dessutom är det nästan farligare med en president som uttrycker sig med diplomatiska och sluga ord men som ändå krigar som aldrig förr. George Bush visste man i alla fall var man hade.
Obama får Nobels fredspris
Klaus: Men hur kan det komma sig att Obama fick Nobels fredspris när han satsar så mycket på krig?
King: Ja, är det inte ett mysterium? Jag tror att Obama själv blev väldigt förvånad. Men kanske man inte ska bli förvånad eftersom till exempel Henry Kissinger fick Nobels fredspris. Han var själva arkitekten av Vietnamkriget och delansvarig med Nixon för de massiva bombningarna av civila i Kambodja. Han borde ha blivit dömd för krigsbrott i en internationell domstol snarare än att ha fått ett fredspris.
Mycket verkar bakvänt i dessa dagar. Jag läste i er dagstidning Dagens Nyheter i förra veckan. Där stod det ”Trots 100 000 utländska soldater i landet finns ingen fred i sikte.” Soldater är ju själva grundförutsättningen för att det ska finnas krig, inte fred. Politikerna har lyckats att lura oss grundligt när de kan få oss att tro att det ska till soldater för att skapa fred. Det är grunden i ickevåld att vägen är målet, fred kan bara skapas med fredliga medel.
Klaus: Men lyssnade du på Obamas tal vid mottagandet av Nobelpriset? Det är fullt av referenser till ickevåld, Gandhi och även ditt namn nämns flera gånger. Det måste väl betyda något?
King: Det kan mycket väl vara så att han har en vilja att gå i en ickevåldslig riktning. Jag hoppas fortfarande på det. Men en större del av talet ägnades ändå åt att rättfärdiga de krig som han är ansvarig för. Obama måste inse att det inte går att stå för både våld och ickevåld. Han måste välja en inriktning. Om han inte väljer rätt så kan det vara kört för mänskligheten. Jag sa i mitt tal "I've Been to the Mountaintop" 1968 att det inte är längre ett val mellan våld eller ickevåld, utan mellan ickevåld och ickeexistens. Idag står vi närmare en potentiell undergång för hela mänskligheten än vi någonsin har gjort.
Klaus: Ja, då får vi verkligen hoppas att Obama väljer rätt och gör kloka politiska val.
King: Ja, är det inte ett mysterium? Jag tror att Obama själv blev väldigt förvånad. Men kanske man inte ska bli förvånad eftersom till exempel Henry Kissinger fick Nobels fredspris. Han var själva arkitekten av Vietnamkriget och delansvarig med Nixon för de massiva bombningarna av civila i Kambodja. Han borde ha blivit dömd för krigsbrott i en internationell domstol snarare än att ha fått ett fredspris.
Mycket verkar bakvänt i dessa dagar. Jag läste i er dagstidning Dagens Nyheter i förra veckan. Där stod det ”Trots 100 000 utländska soldater i landet finns ingen fred i sikte.” Soldater är ju själva grundförutsättningen för att det ska finnas krig, inte fred. Politikerna har lyckats att lura oss grundligt när de kan få oss att tro att det ska till soldater för att skapa fred. Det är grunden i ickevåld att vägen är målet, fred kan bara skapas med fredliga medel.
Klaus: Men lyssnade du på Obamas tal vid mottagandet av Nobelpriset? Det är fullt av referenser till ickevåld, Gandhi och även ditt namn nämns flera gånger. Det måste väl betyda något?
King: Det kan mycket väl vara så att han har en vilja att gå i en ickevåldslig riktning. Jag hoppas fortfarande på det. Men en större del av talet ägnades ändå åt att rättfärdiga de krig som han är ansvarig för. Obama måste inse att det inte går att stå för både våld och ickevåld. Han måste välja en inriktning. Om han inte väljer rätt så kan det vara kört för mänskligheten. Jag sa i mitt tal "I've Been to the Mountaintop" 1968 att det inte är längre ett val mellan våld eller ickevåld, utan mellan ickevåld och ickeexistens. Idag står vi närmare en potentiell undergång för hela mänskligheten än vi någonsin har gjort.
Klaus: Ja, då får vi verkligen hoppas att Obama väljer rätt och gör kloka politiska val.
Marschen från Selma till Montgomery
King: Men nu kanske jag fick det att låta som att världens utveckling ligger på Obamas och på axlarna av andra politiska ledare. Så är det inte och har aldrig varit det. Vi får den politik och de politiker vi förtjänar. Det är upp till oss, folket, att påverka politiken i den riktning vi vill att den ska ha. Jag minns tydligt när jag kom hem till USA efter att ha tagit emot Nobels fredspris 1964. Jag hade ett möte med president Lyndon Johnson. Jag sa till honom att det var dags att få igenom en rösträttslag som skulle ge också oss svarta rösträtt. Johnson sa att det skulle vara politiskt omöjligt att få igenom en sådan förändring i kongressen på minst 5-10 år till. Så länge kunde eller ville vi förstås inte vänta. Om inte det politiska klimatet fanns för förändring fick vi själva skapa det. Jag åkte tillbaks och arrangerade med andra i medborgarrättsrörelsen, marschen från Selma till Montgomery för rösträtt till alla. Många modiga medborgare blev slagna blodiga av polisen när de fredligt demonstrerade. Det var hemskt. Men fem månader senare fick vi igenom rösträttslagen i kongressen! Det är folkligt engagemang som producerar förändring, inte i första hand politiska ledare.
Klaus: Men hur är det möjligt? Hur ska lilla jag kunna förändra? Ofta känner jag mig så maktlös.
King: Min son, var det Klaus du hette, alla har vi makt att förändra. En enda person har begränsad makt men när vi går tillsammans kan vi bli en kraft omöjlig att stoppa. Gandhi lärde mig att det är vi som ger de politiska ledarna dess makt genom den lydnad som vi utövar. Mitt land, liksom många andra länder, är styrt av pengar, i form av lobbyister och bidrag från företag till politiker. Vårt ickevåldsmotstånd måste vara större än företagens bankkonton om vi ska kunna påverka i rätt riktning. Annars finns det inte tillräckligt incitament för politikerna att förändra enligt folkviljan.
Klaus: Men hur är det möjligt? Hur ska lilla jag kunna förändra? Ofta känner jag mig så maktlös.
King: Min son, var det Klaus du hette, alla har vi makt att förändra. En enda person har begränsad makt men när vi går tillsammans kan vi bli en kraft omöjlig att stoppa. Gandhi lärde mig att det är vi som ger de politiska ledarna dess makt genom den lydnad som vi utövar. Mitt land, liksom många andra länder, är styrt av pengar, i form av lobbyister och bidrag från företag till politiker. Vårt ickevåldsmotstånd måste vara större än företagens bankkonton om vi ska kunna påverka i rätt riktning. Annars finns det inte tillräckligt incitament för politikerna att förändra enligt folkviljan.
Motellet där King skjöts 4 april 1968
Klaus: Som 81 år gammal har du ett rikt liv av aktivism att se tillbaka på. Men det var nära att ditt liv avslutades den 4 april 1968. Då utfördes ett mordförsök på dig i Memphis. En krypskytt sköt dig i bröstet men du överlevde. Vill du berätta om det?
King: Ja, jag trodde verkligen att jag skulle dö där när jag föll ner på balkongen till motellet i Memphis. Polisutredningen sa att det var James Earl Ray som var skytten som fällde mig och han dömdes också för mordförsök. Men jag och många med mig tror att det var någon helt annan som ville döda mig. Edgar Hoover, FBI:s chef på den tiden, hatade mig verkligen och kallade mig ”USA:s farligaste man”. Det har aldrig bevisats att FBI eller någon annan statlig involvering skulle ha varit ansvarig för mordförsöket men det finns så mycket som pekar på detta och om vi hade haft ett rättvist domstolsväsende skulle de skyldiga ha fällts.
King: Ja, jag trodde verkligen att jag skulle dö där när jag föll ner på balkongen till motellet i Memphis. Polisutredningen sa att det var James Earl Ray som var skytten som fällde mig och han dömdes också för mordförsök. Men jag och många med mig tror att det var någon helt annan som ville döda mig. Edgar Hoover, FBI:s chef på den tiden, hatade mig verkligen och kallade mig ”USA:s farligaste man”. Det har aldrig bevisats att FBI eller någon annan statlig involvering skulle ha varit ansvarig för mordförsöket men det finns så mycket som pekar på detta och om vi hade haft ett rättvist domstolsväsende skulle de skyldiga ha fällts.
Skulle King varit veggo idag?
Klaus: Ser du på ickevåld på samma sätt som du gjorde under 1950- och 60-talet.
King: Idag har jag förstått att ickevåld omfattar mycket mer än vad jag anade då. Mina barn med öppnare och yngre sinnen har lärt mig många saker om ickevåldets väg. Ett exempel är min kära son Dexter som är vegan och kämpar för djurens rättigheter. Han har fått mig att ge upp biffen och bli vegetarian. Idag tycker jag att det är konstigt att jag själv inte såg att det var emot ickevåldets principer att vi utsätter djuren för lidande och död, när vi inte behöver. Men inte minst är det viktigt att fler avstår från köttet då forskarna har konstaterat att köttet bidrar mer till klimatkrisen än all transport sammanräknad.
King: Idag har jag förstått att ickevåld omfattar mycket mer än vad jag anade då. Mina barn med öppnare och yngre sinnen har lärt mig många saker om ickevåldets väg. Ett exempel är min kära son Dexter som är vegan och kämpar för djurens rättigheter. Han har fått mig att ge upp biffen och bli vegetarian. Idag tycker jag att det är konstigt att jag själv inte såg att det var emot ickevåldets principer att vi utsätter djuren för lidande och död, när vi inte behöver. Men inte minst är det viktigt att fler avstår från köttet då forskarna har konstaterat att köttet bidrar mer till klimatkrisen än all transport sammanräknad.
Corretta King kysser sin man
Klaus: När du tittar tillbaka på ditt liv är det något du ångrar?
King: Ja, jag skulle ha släppt fram min fru Coretta mer. Hon hade så mycket att ge i medborgarrättskampen men jag var gammaldags manschauvinistisk och trodde att mannen skulle vara aktiv i samhället och kvinnan ta hand om hem och barn. På senare år levde vi mer jämställt tills hon dog 2006.
Klaus: Hur ser du på framtiden? Är du hoppfull?
King: Jo, det är jag, trots allt. Men ganska snabbt behöver vi göra den förändring som jag pratade om i talet Bortom Vietnam 1967, att gå "från ett tingorienterat samhälle till ett personorienterat samhälle. När maskiner och datorer, vinstmotiv och äganderättigheter, anses vara viktigare än människor då kan vi inte övervinna de tre enorma problemen: rasism, materialism och militarism" sa jag då. Fortfarande tror jag att denna förändring är möjlig.
"Jag vägrar acceptera tanken, att människan inte är något annat än ett vrak och en spillra i den livets flod, som omger henne. Jag vägrar acceptera tanken, att mänskligheten är så tragiskt fjättrad i rasismens och krigets stjärnlösa natt, att fredens och syskonskapets ljusa gryning aldrig kan bli verklighet." (från Kings Nobeltal 1964)
Klaus: Dr. King, stort tack för att du ville komma hit till Hellidens folkhögskola idag!
P.S. Vad tror du att King hade sagt och gjort om han levt idag? Berätta gärna för mig, smedjeback@gmail.com.
King: Ja, jag skulle ha släppt fram min fru Coretta mer. Hon hade så mycket att ge i medborgarrättskampen men jag var gammaldags manschauvinistisk och trodde att mannen skulle vara aktiv i samhället och kvinnan ta hand om hem och barn. På senare år levde vi mer jämställt tills hon dog 2006.
Klaus: Hur ser du på framtiden? Är du hoppfull?
King: Jo, det är jag, trots allt. Men ganska snabbt behöver vi göra den förändring som jag pratade om i talet Bortom Vietnam 1967, att gå "från ett tingorienterat samhälle till ett personorienterat samhälle. När maskiner och datorer, vinstmotiv och äganderättigheter, anses vara viktigare än människor då kan vi inte övervinna de tre enorma problemen: rasism, materialism och militarism" sa jag då. Fortfarande tror jag att denna förändring är möjlig.
"Jag vägrar acceptera tanken, att människan inte är något annat än ett vrak och en spillra i den livets flod, som omger henne. Jag vägrar acceptera tanken, att mänskligheten är så tragiskt fjättrad i rasismens och krigets stjärnlösa natt, att fredens och syskonskapets ljusa gryning aldrig kan bli verklighet." (från Kings Nobeltal 1964)
Klaus: Dr. King, stort tack för att du ville komma hit till Hellidens folkhögskola idag!
P.S. Vad tror du att King hade sagt och gjort om han levt idag? Berätta gärna för mig, smedjeback@gmail.com.
